söndag 4 september 2016

AfroAmerikansk musik - från slaveri till frihet (Del 3)

Kulturkrock
Nu inträffar det man kan kalla historiens mest framgångsrika kulturkrock. Alla dessa slavar bar ju med sig sin historia, sin kultur och sin religion. Viktiga influenser kom därför från Västafrika, söder om Sahara med naturreligioner med inslag av dans ackompanjerad av drivande avancerade trumrytmer på Djembétrummor. De svartas sätt att sjunga var också mer öppet, det gick att fritt ösa på samt även "hitta på i stunden" (improvisera).


Slavarnas ”herrar” var ju vita nybyggare som i vissa fall bar med sig intryck från den europeiska konstmusiken (alltså klassisk musik) och samt givetvis kristendomen med sina psalmer och sånger. Rent musikaliskt fanns i den klassiska musiken noter och stränga regler för hur musiken skulle vara uppbyggd och helt andra, mer tekniskt avancerade, musikinstrument jämfört med de afrikanska rytminstrumenten. 

När klassisk musik ”krockar” och blandas med den västafrikanska musikkulturen föds något helt nytt. Nya musikstilar som aldrig hörts tidigare växer fram.

Blues
Många av de svarta slavarna sjöng dämpade, klagande sånger för att orka det tunga arbetet på bomullsfälten. Den gemensamma rytmen verkade rent fysiskt ge extra uthållighet och att rent mentalt få ”sjunga ut problemen” var förmodligen en hjälp att bearbeta alla sorger och hemska upplevelser.

Ungefär så här kan den tidigaste bluesen ha låtit från fälten: AfroAmerican Worksong. Ett annat exempel på liknande arbetssång kommer här med svarta fångar som bygger järnväg. Lägg märket till att en försångare sjunger före och de övriga svarar (så kallad "call and response")

Blueslegenden Robert Johnson

Detta gav så småningom upphov till Bluesmusiken. Lyssna på en typisk blues. (Robert Johnson - Crossroads). I början spelades alltså blues bara på akustisk gitarr. 







Senare vidareutvecklades Bluesmusiken i Chicago till så kallad R’n’b (Rhythm and blues) 

Inga kommentarer: